Det är roligt att sotarna fortfarande ser ut som om de hoppat direkt ur Mary Poppins eller kanske något av Dickens; både kläder och arbetsredskap ger intryck av att ha varit desamma i alla tider. Och jag är imponerad av med vilken lätthet de skuttar upp för en stege och traskar vidare upp på taket som om det vore ingenting. Nu vågar vi elda i kaminerna, vilket var vad vi hoppades när vi kallade hit sotaren.
Fredagen var en varm och vacker dag och det kändes som ett tillfälle som måste tas tillvara på - en liten bit sommar innan hösten fått fäste på riktigt. Så efter att sotaren åkt tog vi en tur till havet.
Det var rejäla vågor- riktigt kul att bada i!
Efter en vända in till Ystad körde vi hemåt igen. Det var vackert soldis över kullarna och jag gjorde några försök att fånga landskapet med kameran. Eftersom bilderna är tagna i farten från bilfönstret så får ni ta dem som de är...
Jag undrar om jag efter en tid kommer att sluta att lägga märke till hur vackert här är? Det är klart att en fin vy löser inte livets alla bekymmer, men den kan nog göra dem lite mer uthärdliga.
